Blogg-tjat

Usch, jag tror att jag blivit dålig på att uppdatera min blogg.
Idag på jobbet satt vi och pratade om bloggar. Kommer inte ihåg hur det kom på tal men vi pratade om några kändisar som hade bloggar och sedan gick ämnet över till vad som inte får skrivas i bloggar/eller det man inte borde skriva i sin blogg.

Jag läste om det var för någon dag sedan om att flera personer hade blivit sparkade för att de hade skrivit något om sitt företag på Facebook.
Jag talar ganska öppet om hur mina dagar har varit på jobbet, men det har ju inget med företaget att göra utan om hur jag mått och känt mig den dagen eller hur?
Eller är det bara jag som försöker intala mig det....?

Jag menar vi får ju tala om hur vi har det på jobbet till varandra, då borde vi ju få skriva om det. Dock stannar det vi skriver i våra bloggar kvar tills vi tar bort dem. Men det är inte något som borde hindra någon får att uttrycka sig. Vi har ju en yttrandefrihet.

Allt fler arbetsgivare går online för att söka efter information om de som de funderar på att anställa. Allt fler arbetsgivare läser i bloggar och liknande om vad vi skriver, hur vi uttrycker oss och hur vi skriver.
Kan det vara avgörande? Skriver jag blogg kommer jag ha en sämre chans på ett arbete eller kommer det vara till en fördel?
Jag kommer aldrig sluta blogga av en sån anledning som vad en framtida arbetsgivare ska tycka och tänka. Självklart finns det saker som ska hållas från att skrivas i ens blogg, men vissa saker måste man helt klart få skriva ner så hela världen kan se.

Anledningen till att de flesta skriver en blogg är ju inte för ma vill att hela världen ska läsa. De flesta skriver nog för att kunna just uttrycka sig och skriva av sig. Sedan om någon, kanske en vän vill läsa är det bara uppskattat. Om fler vill läsa varsågod, jag skriver inget som jag inte vill ska komma ut.
Är det någon som vill skriva något som de kanske inte borde så är det bara att skapa en anonym blogg. SE! No problem....
Nu är jag dock inte en sån intressant person att jag har saker att skriva om som är "hemliga". Jag är ju bara den tråkiga vardagliga tjejen som just nu har det lite kämpigt.

På tal om kämpigt. Första månaden på länge som jag måste söka till soc och det enda de har är skit skit och mera skit att komma med. Nu när jag jobbar så kan jag inte bara lämna jobbet för att gå på något jäkla möte. Jag behöver liksom inte söka igen på flera månader.. Känns förjävligt rent utsagt. Mår illa, är stressad, tårar osv. Jag vet att det säkert låter överdrivet men det känns som att jag gått tio steg bakåt när jag fick det brevet.

Kommer ihåg hur det var innan sommaren, hur jag mådde osv. Det vill jag verkligen inte tillbaka till. Varje månad är ett krig, varje dag en strid.... Tillslut orkar man inte längre. Man mår inte längre bara psykiskt dåligt utan även fysiskt. Kroppen inte reagerar/svarar och du kan längre inte fungera normalt.
Och allt detta för att man inte har pengar och för att man inte kan få tag på ett jobb. Folk som säger att det är bara är att gå ut och skaffa ett borde sätta sig i några månader i den sits som jag är i och försöka. Det spelar ingen roll om du söker tio arbeten om dagen på olika sätt, chansen att du kommer få ett är ytterst liten och i dagsläget kan ingen påstå att det är enkelt när ekonomin är som den är.

Usch, vad tråkigt mitt inlägg blev. Ska sluta innan det blir ännu mer deprimerande!

Btw, om det saknas eller är förmånga N någonstans så är det för att min N-knapp inte riktigt svara som jag vill.