Första skoldagen

Första föreläsningen gick väldigt bra. Som tur var för mig sa föreläsaren att hon skulle lägga ut allt på blackboard så vi kunde ta del av allt den vägen. Det var väldigt tur för jag skulle aldrig hinna anteckna allt som hon pratade om.

Innan föreläsningen hade jag läst inledningen och första kapitlet i boken - att tänka sociologiskt. Vilket innan föreläsningen var på ett helt annat språk började äntligen få en förklaring. Det blev mycket tydligare även om jag har lång väg kvar innan jag förstår ens hälften. Det är iaf så det känns just nu.

Nu ska jag ta mig an resten av boken.. bara ca 200sidor då...

18års kalas!

Då har helgen gått. Sista helgen innan jag blir studerande igen.
Igår besökte jag huvudstaden. Min kusin Linn fyllde hela 18år! Nu är hon vuxen, vilket ALLA påminnde henne om hela kvällen. Jag hade det så trevligt och kul! Det skålades hela tiden och talen var rörande. Tårar sprutade hos många.
Tyvärr blev det inga kort, men den kvällen kommer iaf jag aldrig att glömma.

Imorgon börjar jag skolan. Jag har redan läst de första kapitel i "Att tänka Sociologiskt", som är första boken vi ska läsa och ha seminarium första veckan. Men imogon och på tisdag är det föreläsningar om boken som gäller. Hoppas man får det lite mer klart i vad boken handlar om. Eller ja... hjälpa att förstå sig på det främmande språket. Tror det står på svenska, men det känns som jag behöver ha en ordbok bredvid mig så jag kan slå upp vartannat ord, haha!

Intro...

Idag var en liten försmak av mina kommande tre år. Började bra, mycket bra. Snackade med några tjejer som satt bredvid mig i hörsalen. Visade sig att de inte skulle läsa mitt program, men var trevligt att pratas iaf. Träffade sedan Tilda och en Natalie som var supertrevlig. Men igen.. ingen av dem skulle gå mitt program. Jag hoppas att vi kan hitta på lite kul grejer fast vi inte har samma färg på tröjerna =P

Min klass. Ja, vart ska man börja. För det första var vi ungefär hälften och jag pratade inte med någon. Var faktiskt inte många som pratade med varandra överhuvudtaget. Men vissa hade hittat någon att prata med.

Antar att allt är lite jobbigt i början. Jag vet iaf inte hur jag ska börja ett samtal med en helt ny person, en främling. Men jag tror det kommer bli bra. Ge det lite tid. Sedan var som sagt bara halva klassen där och vi spenderade bara 45minuter tillsammans och lyssnade på någon professor. Bortsett från de 45minutrarna spenderades resterande tid av dagen (09.30-15.00) med några hundra personer till från olika program och kurser.
Så allt var inte lätt eller så är det bara jag som har svårt att ta kontakt med nya människor.

På måndag drar det igång på riktigt.

Jag

+

Personalvetarprogrammet

=

Sant

Regnar katter och hundar.

Måndagskvällen bjöd på Tacos hos Fiia och Jörgen tillsammans med Helena och Fredrik. Det var så mysigt och gott. Efter maten blev det Fångarna på Fortet på TV4 med mums mums till.
Allt som allt en riktigt bra dag!

Idag fick jag åka bil till jobbet. Ganska nice att sova hos föräldrarna ibland. Men hem från jobbet var något helt annat. Första kilometern gick jättebra. Sedan började regnet! Det var inget småregn i början inte utan himlen öppnade sig helt plötsligt och blixtarna flög fram. Det vräkte rent ut sagt ner och blåste! Blåste så mycket att jag inte kunde ha mitt paraply uppe!
När regnet slutade tillslut iaf och jag gick till affären, köpte köttfärs och gjorde tre matlådor köttfärsås och spagetti plus tre extra köttfärsås som det bara är att koka pasta till. Ganska produktivt^^

Imorgon kommer äntligen min nya cykel hem till mig. Den är jättefin! Första turen blir till Universitetet på torsdag. 6km enkel resa... Så 1,2mil ska jag alltså cykla första dagen tillbaka i sadeln. Oj oj, någon kommer ha ont i rumpan när dagen är över = Jag!
Ska försöka sälja lite böcker imorgon med och införskaffa lite nya inför kursstarten på måndag.
Mycket som händer nu... Lite nervös faktiskt...

Det kommer bli bra!

... är allt jag tänker...

Jag ÄR tacksam!
Men det hindrar inte känslorna från att växa i min kropp eller tårarna från att trilla ner för mina kinder.
Jag FÖRSÖKER se det positiva!
Men allt det negativa växer sig bara större. Fler och fler problem täcker över det som en gång var en stor glad fest. Alla planer ligger på hyllan och det känns som att det kommer dröja väldig länge innan jag kan plocka ner dem igen.

Det här är sista veckan sen vet jag inte vad som händer. DET är fruktansvärt jobbigt… Att inte veta.
Det braiga försvinner i ovissheten. Jag vet att så mycket gott kan komma efter denna vecka och jag försöker se det, men det känns hopplöst.

MapTun-dagen!

MapTun Performance AB

10-årsjubileum!

Vinnarna i ordning: Svart 1:a jury + Peoples Choice,
Blå 2:a jury + PC, Grön 3:a PC och Grå 3:a jury.

Dagen köp!

Denna vackra ring köpte jag idag!

49,50kr.

Dessutom fick jag ett grått nagellack av mor.

Nedräkningen har börjat...

Nu är det inte långt kvar innan jag börjar på universitetet!

Om två veckor är min första skoldag och början av de närmsta tre åren av mitt liv. Jag ser verkligen fram emot detta, även om nervositeten växer med varje dag så tror jag att detta kan bli riktigt bra. Bara de sista detaljerna kommer in så... Studielån i tre år (till!).

Just nu har jag min praktik på SCB. Det går ganska bra, vissa dagar bättre än andra, men jag tivs väldigt bra där. Alla är supertrevliga och det är en bra avdelning =)

---------------------------------

Sitter och drömmer mig bort till den tiden som kommer. När jag har ett bra välbetalt jobb! För just nu sitter jag bara och tänker på lite nya höstkläder, smink, en cykel och en ny laptop. Men det är nästan omöjligt. En cykel kommer, men det är inte med mina egna pengar jag köper den.

Jag vet att pengar inte gör en lycklig, men det skulle vara skönt om man hade lite att verkligen leva med. Kunna köpa den mat man vill för att det är gott och inte tänka... Ris och frysta wokgrönsaker, det är billigt... Kunna ta en öl på någon uteservering med vänner bara för att man kan och inte behöver tänka på att det är en dags mat.

Tre år till ska jag ha detta "ekonomiska" tänket... TRE ÅR! Men det är det värt!